Rickard Borgström

Letter #2 Notes on making a festival

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 27/04/2017

Festival i det grønne

An Interview by Mariann Enge in the Nordic online art magazin Kunstkritikk.no, click the images to get re- directed.

Thanks Mariann Enge & Kunstkritikk!

Below you find the initial draft.

kunstkritikk

Håper det står bra til i det nye året! Jeg har fått i oppdrag å gjøre et intervju med deg om Nuuk Nordisk Kulturfestival – egentlig ville vi gjøre det i høst, men jeg kom aldri så langt – men håper du/dere har tid til å svare på noen spørsmål nå:

ME -Det er lagt opp til et temmelig ambisiøst prosjekt, med en ukes festival med over 200 kunstnere og over 160 programposter, fordelt på 50 ulike venues, om jeg har forstått riktig? Det er jo fortsatt en stund til oktober, men hvordan går arbeidet, begynner programmet å ta form?

RB – Jo tack, det är ett omfattande arbete, men vi är inte ensamma om festivalen. Den formas i dialog med tjugotal konst- kulturinstitutioner och aktörer i Nuuk t.ex. Nunatta Isiginnaartitsisarfia – Den grönländska national teatern, Naqqarmiut – Elektronisk musikfestival, Assavut- Hemflidsförening. Det gör att vi säkrar ett omfattande och brokigt program. Men än viktigare är att programläggningen ger utrymme för att de lokala uttrycken presenteras på sina egna premisser. Det gör också att vi ger upp viss curatorisk kontroll för att skapa ett potentiellt rum för divergerande positioner och åsikter. Det är en sårbar process samtidigt som vi vinner engagemang och delaktighet från de involverade. Vi responderar på dessa programförslag genom att bjuda in konstnärer och projekt. Vår förhoppning är att det blir ett både brett, ambivalent och motsägelsefullt program.

Vi arbetar ju processorienterat och det återstår en del arbete, men grunden börjar ta form. Man kan följa arbetet på vår hemsida. Här närmaste presenterar vi vår visuella identitet utformas av Jonas Williamsson, som vi utvecklar metoder för att fler kan vara en del av forma uttrycket, då han tar fatt i ett centralt värde i festivalen, nämligen det kollektiva görandet.

ME – Kommer dere til å ha et overgripende tema/kuratorisk konsept for festivalen?

RB- Som jag nämnt arbetar vi processorienterat, och har därför undvikit att inleda med en övergripande tematik. Det kändes allt för krystat. Det var mer intressant att komma i dialog med våra samarbetspartners, konstnärer och människorna vi möter. I det samtalet växer ju onekligen olika frågeställningar fram, som vi fångar upp och utvecklar med konstnärerna. Ett led i vår metod är att betrakta festivalen som en integrerad del av det grönländska arktiska landskapet, där vi ser närmare på de politiska, folkliga, spirituella dimensionerna. I det här mångtydiga landskap träder många ämnesområden fram som spänningsförhållandet mellan ursprungsbefolkningens tanketraditioner och den inbäddade ideologin i det nordiska modernitetsprojektet, eller nödvändigheten i att omförhandlar vår relation till naturen. När det är sagt arbetar vi för att komma bortom dikotomier, och snarare skapa mer överskridande komplexa relationer som öppnar för andra rum. Genom det här registret kommer några ledmotiv att vaskas fram, som vi presenterar när vi närmar oss festivalen.

ME- Direktør i Nordens Insititut i Grønland, Mats Bjerde, vektlegger i en pressemelding at festivalen skal være «en inkluderende kulturell nordisk lekeplass, hvor nye kunnskaper kan fødes og avantgardistiske samnordiske produksjoner kan se dagens lys på tvers av kulturelle genrer». Hvordan tenker dere å løse den oppgaven?

RB- Enkelt sagt handlar det väl om hur institutioner, publik och konstnärer kan ta festivalen i bruk och skapa kultur. Därför har vi valt att lägga till rätt för att festivalen initierar nya tvärkonstnärliga produktioner, som involverar institutioner, publik som konstnärer och landskapet. Vi ger Nuuk som landskap en framträdande roll i festivalen. Där erfarenheterna och stämningarna av dess paradoxala natur som innefattar post- koloniala sår, identitetsproblematik, omförhandlad förståelse för naturen, byutveckling, kalattuut, sälar, snöskotrar, gevär, valar, tuborg classic tar plats. Det är ett sätt arbeta mot tvärestetiska erfarenheterer som öppnar för odefinierade mellan tillstånd.

Om festivalen kan fungerar som en arena för medskapande och tvärkonstnärliga ny produktion, i det att den tillåter aktörer pröva nya arbetsprocesser och format, så möter den ett grönländsk såväl som nordiska behov. Det ger även festivalen en konst- kulturpolitisk legitimitet i Grönland som Norden.

ME- Festivalen er tverrestetisk – og ut fra dokumentasjonen jeg har sett fra 2015 kan det se ut til at det den gang var en viss vekt på musikk og scenekunst. På hvilken måte kommer bildekunsten til å være representert?

RB- Den första festivalen ägde rum i 2015, den innefattade flera konstformer, men i dokumentationen så är det musik och scenkonst som är framträdande. I den kommande utgåvan ligger tonvikt på musik, scenkonst, bildkonst, film, litteratur och transdisciplinära produktioner, men vi kommer även ha inslag av mode, hemslöjd och mycket mer. När det gäller bildkonsten gör vi en grupputställning med Nuuk Konstmuseum. Konstmuseet bjuder in tidigare residenskonstnärer som Tinne Zenner och lokala. Vi arbetar även med tillresande konstnärer att bidra, fler av dem producerar flera nya verk som Fællesskabsprojektet å Fortette Byen (Joar Nango, Håvard Arnhoff, Eystein Talleraas), Jóhan Martin Christiansen. Konstnärsföreningen KIMIK arrangerar en utställning. Utöver föreställningar, utställningar, konserter så ger vi även ett workshop- och seminarieprogram.

ME- Det kan virke som om interessen for nordområdene er økende i kunstfeltet. I Norge er jo Lofoten Internasjonale Kunstfestival og Barents Spektakel i Kirkenes godt etablerte, OCA har det siste året delvis holdt til i Tromsø og hentet Documenta-kuratoren Adam Szymczyk til Karasjok, og det snakkes også om å etablere en biennale på Svalbard. Er dette noe dere har reflektert rundt?

RB- Jag tror att det finns flera orsaker till det, men det ökade politiska och ekonomiska intresset som grundar sig i naturresurserna, farlederna och miljöutmaningarna, är nog en förklaring. Men det ökade intresset ligger även i urfolkens rättigheter och kamper, som grundar sig i kraften i dessa frågor. En kraft som visar sig ha en kapacitet att mobilisera folk över nationsgränser, och som är kritiskt inställda till nuvarande politiskt- ekonomisk ordning och hantering av miljön. Dessutom förs dessa diskussioner utifrån en jordbundens spiritualitet, som tycks vara i framkant när det gäller att skissera på alternativa utvecklingsscenarion.

ME– Urbefolkningen i Canada og USA står nå i en pågående dekolonaliserings- og miljøvernskamp mot sentralmakt og oljeindustri, til inspirasjon for urfolk og miljøvernere verden over. Kommer den grønlandske/nordiske kolonihistorien og urbefolkningsrettigheter og/eller miljøspørsmål til å være noe dere vil ha fokus på under festivalen?

RB- Den nordamerikanska historien skiljer sig från den grönländska, så jämförelser blir till dels haltande. Men däremot så inspirerar de olika kulturella praktikerna varandra i förhållande till att å ena sidan återta sitt kulturella arv och traditioner å ena sidan verkar för en mer dynamisk föränderlig kulturell identitet.

Namnet som sådant; Nuuk Nordisk innefattar ett latent spänningsförhållande, som hur vi än vrider och vänder på det så kommer det till uttryck direkt eller indirekt. I det här komplexet intar man olika hållningar som antingen bekräftar eller frånsäger sig detta spänningsförhållande, förenklat sagt. Bildkonstnären Julie Edel Hardenbergs arbete värjer sig inte för den koloniala historiens verkande effekter i samtiden, när när hon granskar asymmetriska förhållanden mellan språkkulturerna. Däremot är den senare hållningen en drivkraft bland delar av musik-, teater.- litteraturmiljöerna som författare Niviaq Korneliussen, skådespelarna Majbritt Bech och Anemarie Ottosen, musikproducenten Aqqalu Engell. I deras arbeten finner man en riktning som söker nya föreställningar och berättelser omkring sig själva om sin omgivning. De skriver fram nya kulturella topografier som görs gällande i Grönland som i Europa och Nordamerika. Det är självreflexiva praktiker som är upptagna av att överskrida gränsdragningar, som således genererar motsägelsefulla kulturella kluster, som är angelägna här som där. Med andra ord, ja dessa frågeställningar är närvarande i vårt vardagliga landskap, därmed i festivalen.

Niviaq Korneliussen ur Homo Sapinne  (video hämtat från Politiken.dk 20. NOV 2014)

Comments Off on Letter #2 Notes on making a festival

Nominated for Best Art event 2016

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 10/12/2016

Kjersti G Andvigs Solo Exhibition Jeg Sverger å Fortelle den Hele og Fulle Sannheten
is nominated by Natt og  Dag for the best art in Norway 2016.

Place your vote on this excellent exhibition by following this link

http://stem.nd.no/s3/2016

About the exhibition: Opening Speech

Thanks Norsk Kulturråd and Rogaland Kunstsenter for making it possible.

andvig07

Foto: Marie Von Krogh

 

Comments Off on Nominated for Best Art event 2016

Kjersti G Andvig, Solo Exhibition, 04.11.17, Rogaland Art Center

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 09/11/2016

Jeg Sverger å Fortelle den Hele og Fulle Sannheten

Solo -Exhibition , Kjersti G Andvig, 04.11.17 at Rogaland Kunstsenter

Text in swedish, english coming up.

Thanks Kjersti, Norsk Kulturråd, Rogaland Kunstsenter.

14970965_10154013995612621_692888410_oOpening Speech.

Öppningstal

Hej alla samman och välkomna!

Som en samarbetspartner till Kjerstis soloutställning, vill jag säga några ord om utställningsprojektet:

Jeg Sverger å Fortelle den Hele og Fulle Sannheten

Det hela startade i september 2015, då jag och Kjersti talade om möjligheten för att göra en större presentation av hennes konstnärskap här i Stavanger. Därefter har utställningskonceptet växlat i innehåll, format och partners, men Rogaland Kunstsenter har hela tiden var en given arena för projektet.

I det slutgiltiga utställningsformatet som vi i dag öppnar, visar vi tre verk: The Rock (Kapitel15) som visades första gången på Noplace i Oslo 2012, och det nya verket: Klanerna (Kapitel 33) producerat här i Rogaland med natursten (rullesten) från Jæren, samt det nya textilarbetet Nyckelhålet.

Jag är glad för att vi kan få en glimt av Kjerstis omfattande konstproduktion här i Stavanger, Rogaland.

Vi kom att fokusera på det oavslutade mångåriga projektet: I swear on the stone, som har en förhistoria som inleds i 2009 när Kjersti fick ett ökat intresse för religions roll i samhället med utgångspunkt i Islam.

Det är så klart inte en tillfällighet, religionen har det senaste decenniet fått större synlighet här i Europa. Det blir tydligt i den dagliga världspolitiken och i vår globala kommunikation, där vi ideligen stöter på religiösa fenomen och reaktioner. Men även i vår egen europeiska vardag i våra liberala stater, som med åren har blivit allt mer pluralistiska för fram religion på agendan. Det betyder att vi inte bara ser andras religioner, utan vår individuella religiösa bakgrund och arv kommer i förgrunden. Vi dras in i värdegrunds diskussioner kring rätt och fel. Det här har genererat en förnyad politisk energi och ett alltmer polariserat klimat.

Vi behöver kanske därför justera vår förståelse av religionens betydelse i vårt samhälle? Där vi ser närmare på hur religion och politik hör ihop. Religionen är en ju social gemenskap som ger oss uppfattning om hur vi önskar forma våra liv, och därmed har det konsekvenser på hur våra samhällen gestaltas.

I Europa har religionen fått stå tillbaka i sekularismens fotspår, den har avfärdats genom upplysningen och vetenskapen. Enligt sekularismen gick sekularisering hand i hand med modernisering. Det var en tidsfråga förrän den otidsenliga gudstron skulle ge vika för ett rationellt och upplyst tänkande. Det har fungerat som en dogm i Europa under 1900- talet.

Men med tanke på de rörelser vi ser i Europa och i vår omvärld, kan vi konstatera att religionen har gjort en återkomst, inte för att vi har blivit mer eller mindre religiösa, men just för den har blivit synlig. Det är kanske fråga om ett post- sekulärt tillstånd.

I den här diskussionen blir det tydligt att Europas syn på modernisering är blott en variant bland fler. Där vi i vår omvärld ser moderniseringsprocesser som utvecklas i samspel med trosuppfattningar.

Ett sätt betrakta Kjerstis arbete är just en fråga om religionens roll i detta så kallade post- sekulära tillstånd. Hennes gestaltning tömmer symbolernas ursprungsmening och bearbetar den religiösa erfarenheten till nya former. Hennes översättning ger oss ett rum där vi får tillgång till religiösa formspråk, som försätter frågan om religionens roll på ett individuellt så väl som kollektiv plan i liv. Hon ger oss plats att omvärdera religionens politiska och samhällsdanade kraft.

Vad är det för dimensioner som har gått förlorade i det sekulariserade Europa? Vad är det för frågor som religionen kan möta som vetenskapen inte kan ge belägg för? Vad kan vi lära av religionens sätt att forma gemenskaper i en pluralistisk tid? Vad för trosuppfattningar lever vi efter i dag i Europa? Hur ska vi förstå demokrati, mänskliga rättigheter om inte annat än som just ett trossystem bland fler?

Jag ska inte säga mer om utställning, utan ger plats till er att själva att möta utställningens form, innehåll, uttryck och liv.

Men före det vill jag först tacka alla involverade parter.

Rickard Borgström, Curator


PRESS MEDIA:

Preview Interview with Director Geir Haraldseth in Natt og Dag 

Comments Off on Kjersti G Andvig, Solo Exhibition, 04.11.17, Rogaland Art Center

❄︎❄︎❄︎ A Letter not to be read. Notes on making a festival ❄︎❄︎❄︎

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 04/10/2016

14551070_10209133622390535_1276008194_o

En skiss i bearbetning.

NUUK NORDISK- Kulturfestival, 16- 22 Oktober 2017

Bakgrund:

Festivalen initierades utifrån de geografiska, historiska, kulturella banden mellan Grönland och det övriga nordiska länderna. Med en motivation att stärka relationerna, genom att festivalen just uppmärksammar kontaktytorna i regionen. Vidare önskade man skapa ett större utbyte mellan grönländsk och nordisk kultur, och ge nya impulser till publiken. Efter en lyckad pilot av Nuuk Nordisk – kulturfestival (NNK) i 2015 investerar ägarna Nordisk Institut i Grönland (NAPA) och Kommuneqarfik Sermersooq (KS) i festivalen genom att anställa två projektledare och öka produktionsbudgeten.

Inledning:

NNK visar ett brett programutbud, med interdisciplinära nyproduktioner, som involverar sin publik i co- kreationer och deltagande, som överskrider hierarkier mellan underhållning och konst, utövare och åskådare, publiker, spelplatser, för att skapa en icke- representativ offentlighet och försätta kulturen i en kollektiv självreflektion.

Utifrån de goda erfarenheterna utvecklas festivalen med ett brett samarbete med Nuuk konst- och kulturinstitutioner samt dess konstnärer och enskilda individer. Programmet har som tidigare som ändamål att visa till en bredd, där flera konstformer lyfts fram och produktioner på tvärs av konstdiscipliner och andra kunskapsdomäner. Utöver fokus på nyproduktion, stärks festivalen sin ambition om co- kreation och deltagande. Här söker festivalen genom sitt konstnärliga program uppsöka och genomföra interventioner på andra spelplatser är de givna. Utväxlingen mellan lokala och nordiska konstnärer var mycket uppskattat, detta arbeta fördjupas, men även mellan konstnärer och publik. Festivalen överskrider hierarkier mellan konst – underhållning, utövare – åskådare, tradition – förnyelse, publiker, spelplatser, och skapar oväntade möten och nya relationer. Det ger ett brokigt program och tillika en engagerad och sårbar process. Vi arbetar för att deltagandet spänner mellan en konsensusorienterad form till en mer dissensuspräglad utväxling. Där vi hela tiden söker att undvika målgruppstänkande, för att öppna för mer dynamiska relationer, och skapa en form av icke- representativ offentlighet, där värden och mening sätts på spel. Det öppnar upp för ett reflektionsrum kring vår position som medborgare, åskådare, deltagare, konstnär och vår omgivning. Det handlar om att sätta kulturen i rörelse och skapa utrymme för kollektiv självreflektion.

14550619_10209133623590565_2035965941_o

Ledmotiv:

Mot den här bakgrunden så gör festivalen några grepp, som även fungerar som ledmotiv för festivalen.

Kulturella förändringsprocesser- mellan nostalgi och förnyelse. I samtal med de grönländska aktörer beskriver de konsten, kulturen som å ena sidan konserverande i sitt ihärdiga fasthållande vid en sorts estetik, motivkrets och återanvändandet av desamma konstnärerna, å andra sidan en mer ambivalent hållning till traditionella föreställningar om Grönland. Det är främst unga utövare som öppnar sig för nya impulser, samtidigt som de tar spjärn mot det grönländska. Spänning mellan nostalgiska självförstärkande mekanismer och ifrågasättande förnyande impulser är ständigt närvarande i lokal samhället. NNK viker plats till unga röster, nya format, nya spelplatser i växelverkan med det traditionella, etablerade, beprövade utövarna, formaten, arenorna för att göra spänningen synlig, och dess ömsesidiga beroende. De nordiska, internationella dimensionerna i programmet fyller en viktig funktion, genom att de estetiska positionerna, kritiska innehållet re-kontextualiserar det lokala kulturella uttrycken, och vice versa.

Festival- som arena för tvärdisciplinära ny produktioner. Ambitionen baseras på ett behov bland lokala, nordiska, internationella utövare som önskar laborerar, utmana konstnärliga format, kunskapsformer i Norden i allmänhet och i Grönland i synnerhet. Utgångspunkten för arbetet är den grönländska kontexten. Aktörerna har möjlighet att presentera arbetet i olika faser i processen till färdig produktion under festivalperioden. Det ger publiken nya ingångar till den konstnärliga processen, nya former för att delta i den.

Det här greppet gör att NNK ständigt befinner sig i en förnyelseprocess, då NNK med publiken ideligen tar risker med att presentera de konstnärliga experimenten. Det intensifierar det pågående samtalet kring innehåll, estetik, kvalité mellan utövare, publik, festivalen.

Den grönländska geografiska positionen, historia och samtid innefattar ett rikt material. Här finner man ämnesområden som spänningsförhållande mellan ursprungs befolkningens tanketraditioner och implementering av den nordiska modernisering processen, människoskapt natur och annan natur. Det ger upphov till en rad aktuella frågor som vithetens konfiguration i Norden, hur vi definierar och organiserar liv i en antropocenisk tidsålder. Frågor som sträcker sig bortom Grönland till större globala sammanhang.

Festival- estetisk konsumtion eller radikalt deltagande? Inom kultursektorn har vi sett en explosionsartad växt av festivaler i norden och övriga världen de senaste 20 åren. Det har gått hand i hand med den växande upplevelseekonomin och stads- eller plats-branding. Det har lett till en mer eventbaserad kommersiell festivalkultur. I en sådan framhävs estetisk konsumtion som tidsfördriv där konsten blir ett instrument för andra frågor. Den här trenden blir alltmer framträdande. Det är på bekostnad av konstnärliga anspråk kring att skapa platser för självreflexiva processer och motstridiga meningar, där konsten i sin egen rätt griper an i det offentliga samtalet.

Det pekar ut ett skifte i relationen mellan kulturinstitutioner och civilsamhället. Institutionerna (festivalerna) liknar alltmer privat affärsverksamhet som erbjuder service inom upplevelseekonomin. Det gör att idéen om bildning även har förändrats, idag rör det sig om en ökade social kompetens i ett nyttoperspektiv. I skiftet har deltagarkultur kommit på den politiska agendan.

Ofta tillämpas banala deltagarperspektiv. Tillgänglighet handlar då om att kulturen ska vara öppen för att alla ska kunna konsumera och identifiera sig med den. Det resulterar i att konsten reduceras till presentation av objekt och föreställningar, som förlockande konsumtionsorienterade former för åskådar- deltagelse. Det leder sällan till egentligt inflytande eller att sakernas tillstånd sätts i fråga, snarare bekräftas redan intagna positioner. Man utgår gärna från ett målgruppstänkande som baseras på en marknadsförståelse av publik och konst, som just leder till förskrivna konsumtionsmönster.

Som festival måste vi förhålla oss till instrumentalisering och kommersialisering, samtidig som vi arbetar för andra typer av deltagarmodeller. Vi undviker att ha målgruppstänkande eller representationspolitik som ledstjärna i programutveckling. Vi betraktar istället våra publiker som aktiva individer inom ramen för temporära praktiserade gemenskaper. Vi eftersträvar skapa en form av icke- representativ offentlighet, som fodrar öppenhet och viss förlust av vår curatoriska kontroll. Det i favör för en mer performativ inbjudan som skapar plats för det oväntade och ovanliga mötena. Där divergerande, motsägelsefulla åsikter och positioner får ta plats. Här ger vi upp målet om att “vi har något gemensamt”, till istället verka för ett temporärt kollektiv med “oss som inte har något gemensamt”, och där skapa indirekta och direkta meningsutväxlingar. Detta ger upphov till en mer engagerad och tillika sårbar process. Här kan man tala om deltagande på en skala mellan konsensus- orienterad form till dissensuspräglad sådan. Det gör att vi är uppmärksamma på vilka relationer vi etablerar, för vem och vilka effekter som följer. Det ger en förståelse av deltagarbegreppet som något föränderligt, friktionsfyllt som hela tiden innefattar en maktförhandling.

Brokigt program. Vi önskar sudda ut hierarkier mellan populäruttryck och konstuttryck, publiker, genre, spelplatser. Vi ger därför ett brett program med olika discipliner, genrer där publiken kan vandra mellan olika tillbud. Men där det blir viktigt att visa dem på oväntade platser, för att exponera oss för det igenkännbara i nya inramningar, som öppnar för det som vi ännu inte känner till. Vi strävar därmed att etablera kryssningspunkter och mötesplatser.

Programmet utformas därför i dialog med lokala konst- kulturinstitutioner, aktörer och individer som ger sina inspel och önskemål. Projektledarna curaterar programinslag som responderar på dessa förslag och kontexten. Genom att det är vitt skilda institutioner, aktörer och individer som ingår i samarbetet i samspel med projektledarnas curatering så säkrar vi ett brett omfattande program.

Denna form av programläggning handlar om att ge utrymme för de lokala uttrycken på sina egna premisser och hämta impulser utifrån, för att samtidigt öppna upp för en mer dynamisk process där allt beblandas, och skapar andra format. Det är en sorts progressiv kulturell förvaltning. Det ger en brokig festival, där vi vinner engagemang, delaktighet från de involverade.

Det är i linje med vår strävan att ge upp viss curatorisk kontroll, och skapa en icke- representativ offentlighet, där vi har utrymme för dissensuspräglad deltagande.

14522427_10209133624990600_783676332_o

Metod: Omfördelning av det sinnliga, involvering, släppa curatorisk kontroll

– Estetisktmodus: Vi arbetar med att presentera mångfaldiga konstnärliga praktiker och format, som även ger ett mångfacetterat estetiska registret som publiken exponeras för. Där fler verk opererar med förändra de konventionella sätten att uppleva arbetena, genom att omdisponera hur sinnesintrycken presenteras inom givna format. 

– Publikmodus: Vi arbetar med ett mångsidigt program med olika former av interaktion med publikerna, det gör att vi förändrar förväntade deltagarpositioner, som tar flera sinnen i anspråk och hur kroppen sätts i rörelse. Vilket skapar nya närmanden till konsten och ger andra former av kunskapsproduktion. Publikerna kan interagera som volontär, deltagare i konstnärliga processer, workshopdeltagare, traditionell åhörare och åskådare etc.

– Duration: Vi arbetar med att arbeta med varierade duration av programinslaget, där vissa inslag pågår i dygn, där publiken kan komma och gå, till korta intensiva ögonblicks interventioner. Laboration med tid är med att etablera andra former av umgänge och varande med de konstnärliga uttrycken, som även skapar andra typer av relationer mellan publiker.

– Spelplatser: Var vi förelägger programdelarna görs med omsorg, där vi växlar mellan att presentera akter på okonventionella spelplatser såväl som att visa arbeten där de förväntas visas. På det här sättet överraskar vi publikerna, samtidigt som de kan röra sig mellan tillbud. Rörelserna mellan spelplatserna är med att se byn på nya sätt. Vid de okonventionella platserna formas även nya arbetsprocesser som ger nya uttryck.

– Samverkan: Vi är i dialog med institutioner, aktörer, enskilda individer för att höra deras inspel, önskemål och i dialog med dem utveckla programmet. Denna process gör att programmet blir brokigt, och underminerar tanken om en enskild curatorisk stämma.

 

 

Comments Off on ❄︎❄︎❄︎ A Letter not to be read. Notes on making a festival ❄︎❄︎❄︎

NUUK NORDIC 2017

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 14/09/2016

rickard-og-pipaluk_sermitsiaq-i-baggrunden

Together with Pipaluk Lind and the great art- culture institutions and artists of Nuuk, Greenland we are making the festival NUUK NORDIC October 2017.

Im glad to be here and develop the festival, and lucky to be surrounded with such a superb and wonderful team of people; Mats Bjerde, Katja Vahl, Najâraq Egede, Stine Lundberg Hansen, Kristina Rosing Lynge, Julie Funch Lynge and more to come.

Winter is coming and We can´t wait to have you here at this amazing place,  Tikilluarit :-D

Takus!

 

PS more news soon.

Comments Off on NUUK NORDIC 2017