Rickard Borgström

Tarningup ilua (2001)

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 22/06/2017

Skärmavbild 2017-06-22 kl. 01.21.06

Comments Off on Tarningup ilua (2001)

Letter #3 Notes on making a festival

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 12/05/2017

About Nuuk Nordic film program, that is developed with FILM.GL in. The presentation was held in conjunction with the screening of ANGRY INUK by Alethea Arnaquq-Baril (Nunavut) on 24th of April. Followed by a discussion with the Director and Naja Dyrendom Graugaard (PhD Fellow, Aalborg universitet). The forum was a collaboration with Afdeling for Kultur og Samfundshistorie – Ilisimatusarfik, Katuaq og Nuuk Nordisk Festival. Text in Greenlandic below.

This years festival edition take a closer look at the activistic dimension of film making.

Skärmavbild 2017-05-12 kl. 15.53.50

Film as Energetic Action.

Filmprogrammet under Nuuk Nordisk kulturfestival presenterar regissörer som arbetar i dokumentär, fiktion- och konst- genre. Det som förenar dem är deras politiska brodd. Där filmaren eftersträvar att skapa engagemang och intresse kring specifika ämnen. Det är filmer som uppmanar till reflektion eller till direkt handling. Således önskar festivalen öppna för en diskussion kring filmskapandets aktivistiska dimension. Hur skapar man intresse för sitt ämne? Vilka berättartekniska metoder kan man tillgå för att beröra ytterst möjligt?

I Norden finner vi engagerade filmskapare som Inuk Silis Høegh & Emile Hertling Péronard, med dokumentärfilmen: SUME- Sound of revolution, tagit fatt i en viktig brytningspunkt i den grönländska politiska självförståelsen. I spelfilmen Sameblod, belyser Amanda Kernell ett mörkt kapitel i den svenska assimileringsprocessen. Dessa har valt historiskt material som de knyter upp till samtiden, men genom olika genrer och berättartekniker.

Alethea Arnaquq-Baril som är inbjuden till festivalen är en filmskapare med en tydlig aktivistisk strategi. Hon har vitaliserat dokumentär- genren just genom starka politiska ämnen, som kretsar kring bevarandet och utvecklingen av Inuit kulturens, historia och språk. Filmen är för henne ett politiskt redskap som ger henne plats i offentligheten. En plattform hon använder för att bilda opinion och förändring i frågorna hon driver.
Hennes filmer stammar från en verklighet där det är ytterst nödvändigt att agera. Just för att hon verkar i en kultur där dess historia främst traders oralt så materialiseras de försvinnande rösterna och föränderliga landskapet i filmmediet. Det gör dem till oumbärliga tidsdokument, som stärker de kritiska rösterna och låt dem höras på en global scen.

Dessa filmskapare är en del av en våg av ökat intresse för urfolkens rättigheter och kamper. Ett intresse som uppenbarligen grundar sig i kraften i dessa frågor. En kraft som visar sig ha en kapacitet att mobilisera folk över nationsgränser, och som är kritiskt inställda till nuvarande politiskt- ekonomisk ordning och hantering av miljön. Dessutom förs dessa diskussioner utifrån en jordbundens spiritualitet, som tycks vara i framkant när det gäller att skissera på alternativa utvecklingsscenarion.

Film as Energetic Action.

Nunat Avannarliit Nuummi Kulturisioqatigiinnerata nalaani filminik sammisaqarnermi filminik ilitsersuisut piviusulersaarutinik, piviusuunngitsunik eqqumiitsuliornermillu suliallit saqqummiunneqassapput. Politikkikkut sammisaqartarnertik ataatsimoorfigaat. Sammisat aalajangersimasut soqutigineqarnerulernissaat sammineqarnerulernissaallu filminik ilitsersuisut sulissutigisarpaat. Filmiliortarput eqqarsalertitsisunik imaluunniit iliuuseqarnissamik kaammattuisunik. Taamalilluni kulturisioqatigiinnermi filmit inuiaqatigiinnut sunniteqarsinnaanerat ammaanneqarniarpoq. Qanoq sammisamut soqutiginnilersitsisoqarsinnaava? Oqaluttuariaatsit suut atornerisigut annertunerpaamik sunniuteqartoqarsinnaava?

Nunani Avannarlerni nassaarisinnaavagut filmiliortartut tunniusimalluartut, Inuk Silis Høegh aamma Emile Hertling Péronard. Taakku piviusulersaarut SUME – Mumisitsinerup nipaa filmiliarinikuuaat. Filmimi Kalaallit Nunaanni politikkikkut imminut paasinnittariaasaani mumisitsineq sammineqarpoq. Filmimi Sameblodimi, nunasisut Sverigemi innuttaasunut ilaavilernerannut atatillugu taarsiorneq Amanda Kernellip takutippaa. Suleriaatsit oqaluttuariaatsillu assigiinngitsut atorlugit filmiliortut uku oqaluttuarisaaneq politikkingortillugu sammivaat ullutsinnullu atassutaa ersersillugu.

Alethea Arnaquq-Baril ukioq manna kulturisioqatigiinnissamut qaaqqusaanikoq, tassaavoq filmiliortoq ersarissumik sunniuteqarnissamik siunertalik. Piviusunik tunngavilinnik filmilioriaaseq nutarsarsimavaa politikkikkut sammisaqarnikkut, tassami Inuit kulturiat, oqaluttuarisaanerat oqaasiilu sammigamigit. Filmiliorneq politikkimi sakkutut atorpaa, imminullu inuiaqatigiit akornanni ersersilluni. Taamalilluni ajornartorsiutinut sammisaminut tunngatillugu inuit isumaat sunnerniarsaralugillu allanngortinniarsarisarpai.

Aletheap filmiliai piviusumik tunngaveqarput, piviusorlu unaavoq iliuuseqarnissaq pisariaqavimmat. Aletheap kulturiani oqaluttuat pingaarnertut oqaatsitigut ingerlateqqinneqartarput, kinguneranillu nipit tammariartortut nunalu nikerartoq filmikkut takutinneqarluni. Taamalillutik filmiliai oqaluttuarisaanermut takussutissaapput pinngitsoorneqarsinnaanngitsut, isorinnittumik nipilinnik nukittorsaallutillu nunarsuarmi siammarteripput.

Filmiliortut pineqartut tassaapput nunat inoqqaavisa pisinnaatitaaffiinut unammilligassaanullu soqutiginninnerup annertusiartorneranut takussutissat ilaat. Soqutiginninneq sammisat nukingini tunngaveqarnera ersarilluinnarpoq. Nukingi annertungaarmata soqutiginninneq nunat akimorlugit nassaassaavoq, politikkikkullu aningaasaqarnikkullu aaqqissuussinermut pinngortitamullu tunngatillugu ingerlatsinermut isorinninnermik nassataqarluni. Aammattaaq allatut ineriartortitsinermik periarfissat sammineqartillugit nunamut tunngarpalaartumik anersaalimmillu oqallinneq ingerlanneqartarpoq.

Skärmavbild 2017-05-12 kl. 15.56.29

Comments Off on Letter #3 Notes on making a festival

Letter #2 Notes on making a festival

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 27/04/2017

Festival i det grønne

An Interview by Mariann Enge in the Nordic online art magazin Kunstkritikk.no, click the images to get re- directed.

Thanks Mariann Enge & Kunstkritikk!

Below you find the initial draft.

kunstkritikk

ME -Det er lagt opp til et temmelig ambisiøst prosjekt, med en ukes festival med over 200 kunstnere og over 160 programposter, fordelt på 50 ulike venues, om jeg har forstått riktig? Det er jo fortsatt en stund til oktober, men hvordan går arbeidet, begynner programmet å ta form?

RB – Jo tack, det är ett omfattande arbete, men vi är inte ensamma om festivalen. Den formas i dialog med tjugotal konst- kulturinstitutioner och aktörer i Nuuk t.ex. Nunatta Isiginnaartitsisarfia – Den grönländska national teatern, Naqqarmiut – Elektronisk musikfestival, Assavut- Hemflidsförening. Det gör att vi säkrar ett omfattande och brokigt program. Men än viktigare är att programläggningen ger utrymme för att de lokala uttrycken presenteras på sina egna premisser. Det gör också att vi ger upp viss curatorisk kontroll för att skapa ett potentiellt rum för divergerande positioner och åsikter. Det är en sårbar process samtidigt som vi vinner engagemang och delaktighet från de involverade. Vi responderar på dessa programförslag genom att bjuda in konstnärer och projekt. Vår förhoppning är att det blir ett både brett, ambivalent och motsägelsefullt program.

Vi arbetar ju processorienterat och det återstår en del arbete, men grunden börjar ta form. Man kan följa arbetet på vår hemsida. Här närmaste presenterar vi vår visuella identitet utformas av Jonas Williamsson, som vi utvecklar metoder för att fler kan vara en del av forma uttrycket, då han tar fatt i ett centralt värde i festivalen, nämligen det kollektiva görandet.

ME – Kommer dere til å ha et overgripende tema/kuratorisk konsept for festivalen?

RB- Som jag nämnt arbetar vi processorienterat, och har därför undvikit att inleda med en övergripande tematik. Det kändes allt för krystat. Det var mer intressant att komma i dialog med våra samarbetspartners, konstnärer och människorna vi möter. I det samtalet växer ju onekligen olika frågeställningar fram, som vi fångar upp och utvecklar med konstnärerna. Ett led i vår metod är att betrakta festivalen som en integrerad del av det grönländska arktiska landskapet, där vi ser närmare på de politiska, folkliga, spirituella dimensionerna. I det här mångtydiga landskap träder många ämnesområden fram som spänningsförhållandet mellan ursprungsbefolkningens tanketraditioner och den inbäddade ideologin i det nordiska modernitetsprojektet, eller nödvändigheten i att omförhandlar vår relation till naturen. När det är sagt arbetar vi för att komma bortom dikotomier, och snarare skapa mer överskridande komplexa relationer som öppnar för andra rum. Genom det här registret kommer några ledmotiv att vaskas fram, som vi presenterar när vi närmar oss festivalen.

ME- Direktør i Nordens Insititut i Grønland, Mats Bjerde, vektlegger i en pressemelding at festivalen skal være «en inkluderende kulturell nordisk lekeplass, hvor nye kunnskaper kan fødes og avantgardistiske samnordiske produksjoner kan se dagens lys på tvers av kulturelle genrer». Hvordan tenker dere å løse den oppgaven?

RB- Enkelt sagt handlar det väl om hur institutioner, publik och konstnärer kan ta festivalen i bruk och skapa kultur. Därför har vi valt att lägga till rätt för att festivalen initierar nya tvärkonstnärliga produktioner, som involverar institutioner, publik som konstnärer och landskapet. Vi ger Nuuk som landskap en framträdande roll i festivalen. Där erfarenheterna och stämningarna av dess paradoxala natur som innefattar post- koloniala sår, identitetsproblematik, omförhandlad förståelse för naturen, byutveckling, kalattuut, sälar, snöskotrar, gevär, valar, tuborg classic tar plats. Det är ett sätt arbeta mot tvärestetiska erfarenheterer som öppnar för odefinierade mellan tillstånd.

Om festivalen kan fungerar som en arena för medskapande och tvärkonstnärliga ny produktion, i det att den tillåter aktörer pröva nya arbetsprocesser och format, så möter den ett grönländsk såväl som nordiska behov. Det ger även festivalen en konst- kulturpolitisk legitimitet i Grönland som Norden.

ME- Festivalen er tverrestetisk – og ut fra dokumentasjonen jeg har sett fra 2015 kan det se ut til at det den gang var en viss vekt på musikk og scenekunst. På hvilken måte kommer bildekunsten til å være representert?

RB- Den första festivalen ägde rum i 2015, den innefattade flera konstformer, men i dokumentationen så är det musik och scenkonst som är framträdande. I den kommande utgåvan ligger tonvikt på musik, scenkonst, bildkonst, film, litteratur och transdisciplinära produktioner, men vi kommer även ha inslag av mode, hemslöjd och mycket mer. När det gäller bildkonsten gör vi en grupputställning med Nuuk Konstmuseum. Konstmuseet bjuder in tidigare residenskonstnärer som Tinne Zenner och lokala. Vi arbetar även med tillresande konstnärer att bidra, fler av dem producerar flera nya verk som Fællesskabsprojektet å Fortette Byen (Joar Nango, Håvard Arnhoff, Eystein Talleraas), Jóhan Martin Christiansen. Konstnärsföreningen KIMIK arrangerar en utställning. Utöver föreställningar, utställningar, konserter så ger vi även ett workshop- och seminarieprogram.

ME- Det kan virke som om interessen for nordområdene er økende i kunstfeltet. I Norge er jo Lofoten Internasjonale Kunstfestival og Barents Spektakel i Kirkenes godt etablerte, OCA har det siste året delvis holdt til i Tromsø og hentet Documenta-kuratoren Adam Szymczyk til Karasjok, og det snakkes også om å etablere en biennale på Svalbard. Er dette noe dere har reflektert rundt?

RB- Jag tror att det finns flera orsaker till det, men det ökade politiska och ekonomiska intresset som grundar sig i naturresurserna, farlederna och miljöutmaningarna, är nog en förklaring. Men det ökade intresset ligger även i urfolkens rättigheter och kamper, som grundar sig i kraften i dessa frågor. En kraft som visar sig ha en kapacitet att mobilisera folk över nationsgränser, och som är kritiskt inställda till nuvarande politiskt- ekonomisk ordning och hantering av miljön. Dessutom förs dessa diskussioner utifrån en jordbundens spiritualitet, som tycks vara i framkant när det gäller att skissera på alternativa utvecklingsscenarion.

ME– Urbefolkningen i Canada og USA står nå i en pågående dekolonaliserings- og miljøvernskamp mot sentralmakt og oljeindustri, til inspirasjon for urfolk og miljøvernere verden over. Kommer den grønlandske/nordiske kolonihistorien og urbefolkningsrettigheter og/eller miljøspørsmål til å være noe dere vil ha fokus på under festivalen?

RB- Den nordamerikanska historien skiljer sig från den grönländska, så jämförelser blir till dels haltande. Men däremot så inspirerar de olika kulturella praktikerna varandra i förhållande till att å ena sidan återta sitt kulturella arv och traditioner å ena sidan verkar för en mer dynamisk föränderlig kulturell identitet.

Namnet som sådant; Nuuk Nordisk innefattar ett latent spänningsförhållande, som hur vi än vrider och vänder på det så kommer det till uttryck direkt eller indirekt. I det här komplexet intar man olika hållningar som antingen bekräftar eller frånsäger sig detta spänningsförhållande, förenklat sagt. Bildkonstnären Julie Edel Hardenbergs arbete värjer sig inte för den koloniala historiens verkande effekter i samtiden, när när hon granskar asymmetriska förhållanden mellan språkkulturerna. Däremot är den senare hållningen en drivkraft bland delar av musik-, teater.- litteraturmiljöerna som författare Niviaq Korneliussen, skådespelarna Majbritt Bech och Anemarie Ottosen, musikproducenten Aqqalu Engell. I deras arbeten finner man en riktning som söker nya föreställningar och berättelser omkring sig själva om sin omgivning. De skriver fram nya kulturella topografier som görs gällande i Grönland som i Europa och Nordamerika. Det är självreflexiva praktiker som är upptagna av att överskrida gränsdragningar, som således genererar motsägelsefulla kulturella kluster, som är angelägna här som där. Med andra ord, ja dessa frågeställningar är närvarande i vårt vardagliga landskap, därmed i festivalen.

Niviaq Korneliussen ur Homo Sapinne  (video hämtat från Politiken.dk 20. NOV 2014)

Comments Off on Letter #2 Notes on making a festival

Nominated for Best Art event 2016

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 10/12/2016

Kjersti G Andvigs Solo Exhibition Jeg Sverger å Fortelle den Hele og Fulle Sannheten
is nominated by Natt og  Dag for the best art in Norway 2016.

Place your vote on this excellent exhibition by following this link

http://stem.nd.no/s3/2016

About the exhibition: Opening Speech

Thanks Norsk Kulturråd and Rogaland Kunstsenter for making it possible.

andvig07

Foto: Marie Von Krogh

 

Comments Off on Nominated for Best Art event 2016

Kjersti G Andvig, Solo Exhibition, 04.11.17, Rogaland Art Center

Posted in Uncategorized by kammarspeil on 09/11/2016

Jeg Sverger å Fortelle den Hele og Fulle Sannheten

Solo -Exhibition , Kjersti G Andvig, 04.11.17 at Rogaland Kunstsenter

Text in swedish, english coming up.

Thanks Kjersti, Norsk Kulturråd, Rogaland Kunstsenter.

14970965_10154013995612621_692888410_oOpening Speech.

Öppningstal

Hej alla samman och välkomna!

Som en samarbetspartner till Kjerstis soloutställning, vill jag säga några ord om utställningsprojektet:

Jeg Sverger å Fortelle den Hele og Fulle Sannheten

Det hela startade i september 2015, då jag och Kjersti talade om möjligheten för att göra en större presentation av hennes konstnärskap här i Stavanger. Därefter har utställningskonceptet växlat i innehåll, format och partners, men Rogaland Kunstsenter har hela tiden var en given arena för projektet.

I det slutgiltiga utställningsformatet som vi i dag öppnar, visar vi tre verk: The Rock (Kapitel15) som visades första gången på Noplace i Oslo 2012, och det nya verket: Klanerna (Kapitel 33) producerat här i Rogaland med natursten (rullesten) från Jæren, samt det nya textilarbetet Nyckelhålet.

Jag är glad för att vi kan få en glimt av Kjerstis omfattande konstproduktion här i Stavanger, Rogaland.

Vi kom att fokusera på det oavslutade mångåriga projektet: I swear on the stone, som har en förhistoria som inleds i 2009 när Kjersti fick ett ökat intresse för religions roll i samhället med utgångspunkt i Islam.

Det är så klart inte en tillfällighet, religionen har det senaste decenniet fått större synlighet här i Europa. Det blir tydligt i den dagliga världspolitiken och i vår globala kommunikation, där vi ideligen stöter på religiösa fenomen och reaktioner. Men även i vår egen europeiska vardag i våra liberala stater, som med åren har blivit allt mer pluralistiska för fram religion på agendan. Det betyder att vi inte bara ser andras religioner, utan vår individuella religiösa bakgrund och arv kommer i förgrunden. Vi dras in i värdegrunds diskussioner kring rätt och fel. Det här har genererat en förnyad politisk energi och ett alltmer polariserat klimat.

Vi behöver kanske därför justera vår förståelse av religionens betydelse i vårt samhälle? Där vi ser närmare på hur religion och politik hör ihop. Religionen är en ju social gemenskap som ger oss uppfattning om hur vi önskar forma våra liv, och därmed har det konsekvenser på hur våra samhällen gestaltas.

I Europa har religionen fått stå tillbaka i sekularismens fotspår, den har avfärdats genom upplysningen och vetenskapen. Enligt sekularismen gick sekularisering hand i hand med modernisering. Det var en tidsfråga förrän den otidsenliga gudstron skulle ge vika för ett rationellt och upplyst tänkande. Det har fungerat som en dogm i Europa under 1900- talet.

Men med tanke på de rörelser vi ser i Europa och i vår omvärld, kan vi konstatera att religionen har gjort en återkomst, inte för att vi har blivit mer eller mindre religiösa, men just för den har blivit synlig. Det är kanske fråga om ett post- sekulärt tillstånd.

I den här diskussionen blir det tydligt att Europas syn på modernisering är blott en variant bland fler. Där vi i vår omvärld ser moderniseringsprocesser som utvecklas i samspel med trosuppfattningar.

Ett sätt betrakta Kjerstis arbete är just en fråga om religionens roll i detta så kallade post- sekulära tillstånd. Hennes gestaltning tömmer symbolernas ursprungsmening och bearbetar den religiösa erfarenheten till nya former. Hennes översättning ger oss ett rum där vi får tillgång till religiösa formspråk, som försätter frågan om religionens roll på ett individuellt så väl som kollektiv plan i liv. Hon ger oss plats att omvärdera religionens politiska och samhällsdanade kraft.

Vad är det för dimensioner som har gått förlorade i det sekulariserade Europa? Vad är det för frågor som religionen kan möta som vetenskapen inte kan ge belägg för? Vad kan vi lära av religionens sätt att forma gemenskaper i en pluralistisk tid? Vad för trosuppfattningar lever vi efter i dag i Europa? Hur ska vi förstå demokrati, mänskliga rättigheter om inte annat än som just ett trossystem bland fler?

Jag ska inte säga mer om utställning, utan ger plats till er att själva att möta utställningens form, innehåll, uttryck och liv.

Men före det vill jag först tacka alla involverade parter.

Rickard Borgström, Curator


PRESS MEDIA:

Preview Interview with Director Geir Haraldseth in Natt og Dag 

Comments Off on Kjersti G Andvig, Solo Exhibition, 04.11.17, Rogaland Art Center